I wish I could be as cool as you

Basilikan i köket har dött, av värmeslag troligtvis. Men Begonian i mitt fönster lever, den är nog det mest levande i mitt hem. Jag har aldrig lyckats hålla något vid liv så här länge förrut, och solen skiner inte ens. Vatten varje dag. Mitt bästa sällskap på kvällarna. Och böckerna så klart.


Lauren Hill sjunger på radion och jag har en vägg av bilder framför mig och en hemtenta (förbannade, egentligen mig för att jag aldrig kan börja i tid). Jag tände lite värmeljus i hopp om inspiration. Det funkade inte.

I'm sorry I met you Darling I'm sorry I left you Darling

Amerikanska intellektuella säger att de inte har råd med sitt imperium längre. Jag säger att världen inte heller har det längre. Är fruktansvärt trött på ett val där jag inte får välja.

Vad kan du säga mig om moderskap och/eller barn/barndom? Det är ändå bara en av tre frågor. Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag vet inte vad jag tycker, orkar idag inte bry mig om vad de som tycker tycker heller.

I alla fall har solen som sken när jag sov försvunnit. Som vanligt. I går när jag vaknade var det så mycket dimma att jag trodde att jag sov.

Den "fina hösten" håller sig mycket längre här i Göteborg har jag märkt. I de uppländska markerna får man vara glad om det är guldfärgat i en vecka.

Lyssnar på detta; The Last Shadow Puppets
Väntar på; att ett nytt avsnitt av True Blood ska dyka upp i cyberrymden och att tvätten ska bli klar.
Läser; Bara till tentan och lite Försoning.
Sover; alldeles för mycket på dagarna och alldeles för lite på natten

Vampires are not supose to say uh-uh!

Idag pluggar jag inte. Fast att det var fast beslutat att jag skulle göra det. jag och mig själv bestämde det, skakde hand och allt. Men vi lyssnar på radio och äter smörgåsar med fikonmarmelad som mamma köpte istället.

En sak som jag stört mig nästan överdrivet mycket på de senaste dagarna är att i recensionerna av Tomas Alfredssons film Låt den rätte komma in, efter boken av John Ajvide Lindkvist så benäms huvudpersonen Eli, vid flera tillfällen i flera medier som en vampyrFLICKA. Jag har inte sett filmen ännu, men om det verkligen är så att Eli (som i och för sig spelas av en flicka) framställs som en vampyrflicka skulle jag bli väldigt besviken. Ingenstans i hela romanen benäms Eli med kön. Jag fick uppfattningen att eli var könlös, och dessutom att den problematiken inte hade någon betydelse för historien över huvud taget. Jag har svårt att tro att man tagit en så könskonservativ väg, endast för att göra det enklare för alla iddis som fortfarande tror på två kön och segregerande äktenskapslagar OCHSÅVIDARE. Men jag hoppas verkligen på att det inte ska vara så. Att Eli är Eli. Om ens det.

Det är roligt att Skarsgård pratar svenska i True Blood, ännu roligare att läderbrudsvampyren svarar honom på svenska. Annars är detta det bästa jag sett på länge! Kommer på mig själv med att tycka att Louisiana-dialekten är jättehet när Bill pratar.

Nu ska jag antingen;
1. Gå och handla (mest godis)
2. Plugga
3. Tvätta håret
4. All of thew above

Förresten så tappar min dator skruvar. Jag tror det är ett rop på hjälp. Jag tror jag ska låtsas som ingenting.

Den existentiella krisen är tröttsam

Mitt huvud är snurrigt.
surrigt.

Jag vill skriva men jag tror inte jag har något att säga.
Egentligen.
Egentligen har någon något att säga nånsin?
Det är så många som säger ändå.
Det är så många jag lyssnar på som aldrig har sagt mig någonting.
Men ibland så möter man någon som verkligen har något.
Ibland förstår man verklingen inte vad. Eller varför.

Jag känner mig otroligt stressad.
Livet är otroligt stressande.

Ändå promenerade jag hem idag.
Och tänkte över hur man kombinerar verklighet och fiktion.
Om det är nödvändigt.
Om det är försvarbart.
Och hur det i så fall ska försvaras.

Det jag vill skriva är så nära verkligeheten att jag inte ens vill att vissa ska läsa det. För samtidigt är det så långt ifrån att det kan bli provocerande.

Hur nära är ok?

Jag funderar på att kassera idén och gå vidare.
Jag blir rädd. Jag vill spara den långt inne i ett fack och ta upp den igen när det känns bättre, och enklare för att verkligheten har blivit det förflutna.
Och då kanske det blir mer okej att göra fiktion av verkligheten och verklighet av fiktionen.

(bild: Pierre Beteille)